Någonivärlden

Det har varit en mörk helg med många tårar. Som tur är har jag familj och vänner som kan få mig att skratta och komma ihåg livet som finns här och nu. Igår var jag på Morö Backe kyrkas midnattsmässa och träffade som vanligt några av mina vänner som jag haft sedan tidernas begynnelse. Midnattsmässan är ju bara en gång om året så att missa den var inget alternativ. I och för sig finns ju mässan vid jul men den är ju en bit bort...

I alla fall så kändes det bra att vara där och satt framma vid Maria och Jesus ikonen med alla ljusen och bara var. Det är så vackert med alla ljusen och tysnaden inne i kyrkan. Nu var det kanske inte så tyst eftersom de ställer fram chips, godis och saft på kyrktorget och det blir lite mingel. Men jag satt där med mitt ljus i handen och efter en stund fick jag sällskap av Samme som bara satt där och delade "tystnaden" med mig. Sen kom Ivan och Pål också som ville se på film. Killarna hade bestämt redan innan att de skulle se på film hos Samme efter mässan och nu var ju klockan nästan ett på natten så det var nog dags att försöka få igång filmen så vi inte blev uppe riktigt hela
natten.

 

Vi såg på There will be blood och det var en av de tråkigaste filmerna jag sett. Det var en tre timmar lång film som handlade om en "gubbe" som letade olja och skulle bli rik på det. han hade en son som inte var hans son, som han egentligen hatade, och han ville att ingen skulle vara bättre än han eller säga hur han skulle leva eller göra något. var det någon som sade något om hans liv eller trodde sig var förmer än honom dödade han honom. Helknäpp. I alla fall så var den jättetråkig eftersom den inte hade någon riktig handling eller mål.

I alla fall så var filmen slut runt halv fyra kanske och då var det bara jag och Samme kvar, som orkat se den till slutet. Ivan gav upp efter halva kanske och Pål en lite stund senare. En halvtimma innan slutet gick även Sammes lillebror Elias och lade sig. Men jag var inte hemma förrän halv fem för Samme ville ha massage innan jag gick och då vill ju självklart jag ha det samma. Hur skönt var det inte med lite nack/ryggmassage! Man kände sig nästan som en y människa när jag skulle gå hem. Klockan var ju som sagt halv fem och klockan hann bli fem innan jag låg i sängen. Det hade börjat ljusna ute också så jag fick se till att persienerna var ordentligt neddragna så att jag skulle kunna sova. Aldrig för har jag varit uppe så länge och ändå kunnat känna: Jag kan vara vaken längre. Jag hade en tröskel där i början av filmen som jag gick över och sedan började jag nästan bli pigg igen. Men jag fick sova till halv tolv och har varit vaken sen dess. Så det blir kanske en tidig kväll ikväll, speciellt som jag ska till fjällen imorgon. Ska dit med St olovs kyrkan och det blir jag och Ida som åker. Mamma kan inte, pappa 'orkar' inte, olof känner väl inte för det och carl åker varken slalom eller snowboard.

Så på torsdag eller fredag blir det mycket bilder från Jäkkvik och Galtis, om jag inte glömmer kameran hemma!