Någonivärlden

Jag kan inte säga att jag vaknat på fel sida av sängen för jag kan bara stiga upp på en sida, och det varje dag. Till att börja med så skulle jag, Linnea och Nico fara och klättra nu på morgonen. Vi hade noga sett till att det skulle passa den här förmiddagen eftersom alla tre jobbar (olika tider, självklart) och kombihallen bara har öppet 7-16 måndag till fredag. Men av någon anledning var det fortfarande låst när vi skulle börja vår träning halv nio. Fastän vi ringt både kommun och norvallas vaktmästeri så förblev dörren låst. Så vi beslöt oss för att träna ute och eftersom jag skulle och arbeta sen så norpade jag lite på campingens duschar. Måste säga att det var riktigt fint, och framförallt fräscht, där.

På jobbet var jag lite trött och disträ. Tror det kan ha haft sin grund i att jag druckit för lite efter träningen eftersom det var så pass varmt ute. Dessutom, när jag kom till jobbet, satt mamma med ena benet uppe på skrivbordet och en handduk med is i. Hon hade ramlat och slagit i knäet så det var alldeles blått och hade svällt till det dubbla. Aj! Sen kan jag inte ens räkna upp resten som gått tokigt denna dag. Men trots olyckor och låsta dörrar så har det varit en bra dag. Främst på grund av att det varit så varmt ute. Och det är tredje eller fjärde dagen som man faktiskt har velat lega ute och sola. Nu började det ju visserligen regna när jag skulle hem men ändå.

Imorgon har Sara uppkörningen, jag tror att hon klarar det. Hon brukar klara det mesta bara hon vill och tror att hon kan.

Lycka till Sara!