Taizé "dagbok"
30/4
Som varje morgon är himlen lite grå och därför lämnar jag regnkappan i baracken. I så smart. Under morgonbönen hör man hur det börjar ösa ner och när bönen är slut så springer alla ner mot frukosten. Turen är på min sida och jag får vänta under tak. Dock så har jag ett problem: Till frukost får man välja mellan choklad och te till sin baguett. Mitt problem är att jag är laktosintolerant och tål därför inte chokladen men jag tycker att teét är för sött. Det är nått fruktte med litervis av socker. Så jag tar te men dricker inte upp allt, jag måste finna en lösning till imorgon.
Eftersom vädret är så dåligt bestämmer jag mig för att stänga in mig i baracken och plugga. Alla andra ska städa på Point 5 men inte jag, eftersom jag delar ut filtar på kvällen. Dock så blev det inte så mycket plugga, hade inte tillräcklig disiplin för det, utan skrev ner lite anteckningar i dagboken istället för att jag varit lite slarvig med att skriva de andra dagarna. Men jag inser att för eller senare måste jag ta tag i pluggandet eftrsom vi ska ha prov om ett par veckor efter hemkomsten, i naturkunskap.
Det blir dags för bön och lunch, tar med mig regnkappan den här gången, och det hände inte så mycket. Det blir dags för bibelstudier och vi ser till att sätta oss inomhus. Först satte vi oss i ett rum där man får lite klassrumskänsla men vi blev utkörda därifrån och placerade oss då i kyrkan. Det var redan ett par grupper där och pratade så det blev lite rörigt, man fick lyssna riktigt ordentlligt för att hänga med i samtalen.
Efter bibelstudierna går jag ner till OYAK där jag möter Erik, Ivan, Olov; Jenny, Anna och Paulina. De ska gå på en promenad och jag hakar på. Det är ju trots allt upphåll och solen skymtar fram lite då och då. Trots det tar jag det säkra före det osäkra och har på mig regnkappan.
Vår promenad var underbar. Vi gav oss iväg utanför Taizé, bort mot en järnväg, och landskapet var.. jag kan inte förklara med ord. Det är nog inget man kan se i Sverige och eftersom jag inte kan förklara riktigt så ska jag låta bilderna tala för mig, en bild säger mer än 1000 ord, är det inte så?
Detta skulle vara ett försök att ta en bild på Taizé. Så här i efterhand ser jag att den blec lite, eller mycket, difus. Det blå (förstora bilden!) är tält där större grupper, exempelvis från Tyskland, får bo. De som bor lite närmare än vad vi svenska norrlänningar gör. Längst ut till höger kan man även se delar av kyrkan och framför den taket som vi äter under.
Denna bild var tagen just utanför Taizé, vi gick nedför en backe. Jag tycker bilden blev riktigt bra men bussen var väl så lagom idyllisk i den miljön.
Som sagt så såg vi massor och det här är bara en bråkdel. När tågen körde förbi kände man luftrycket eftersom de körde så snabbt. Vi hann med flera tåg och Ivan fick dem att tuta, varje gång lät det lite mer och trejde gången vart man nästan rädd för att det lät så högt!
Visst ser vägen helt underbar ut. En liten asfalterad väg mellan en massa odlade fält, ååå. Den sista bilden visar molnen som kom över oss på vägen tillbaka. Det var middagstid och jag hann precis under tak för att få min mat och sedan sprang jag över till andra taket för att äta min mat. Det var inget litet oväder heller ch det passerade rakt över oss. Blixt, knappt en sekund, och sen pang! Huu, vilket busväder. Men det gick över fort så snart började molntäcket spricka upp igen.
Eftersom det nu varit llite halvtaskigt väder hela dagen och mycket moln resulterade det i en kall kväll/natt. Trots det var det inte så många som ville ha filtar utan "rusningen" skulle komma nästa dag...
1/5
Idag kom äntligen solen! Hur skönt som helst och jag lägger mig, på min medtagna filt, i solen och pluggar. Så jag slår två flugor i en smäll, sola och plugga.
Till frukosten idag prövade jag att gå till Taizés egen sjukstuga El Abiodh för att göra något åt mitt frukostproblem. Jag förklarade problemet för en kvinna där och fick en vanlig tepåse och satte mig vid ett bord där och åt frukost. Bra mycket lyxigare att sitta där och fika men det kändes fel. Det fanns ingen Taizéanda och satt, inte ensam, men utan någon att prata med. Så resterande dagar ska jag tvinga i mig lite av det söta teét, huvudsaken är att jag får umgås med mina kompisar.
Eftersom det är Kristihimmelfärds dag idag så räknar jag med mycket folk. Mycket riktigt. Någon fick siffran på att det skulle komma 2000 tyskar och det var seriöst folk överallt, värre än att gå på stan en lördag. Man fick kryssa sig fram på gångvägarna. Och hur länge får man inte stå i den sk lunchkön? Jag säger "så kallade" eftersom det inte är några egentliga köer förrän just innan man får sin bricka. Det är väldigt fascinerande hur allt kan vara så organiserat när det är så Oorganiserat.
Efter lunch så placerade jag mig återigen på filten tillsammans med en tjej som heter Fanny. Det kom någon till och sen så hade vi tre filtar där och en kortlek. Så vi var kanske sju åtta stycken som satt på filtarna och splade kort. Först så spelade vi hjärter sju (samma som ruter sju men vi ville ha lite "omväxling") och sedan fick vi lära oss ett nytt spel som av någon märklig anledning hade namnet gurka. Precis som namnet antyder så var det rätt tråkigt och vid det här laget minna jag knappt hur det gick till. Du ville inte ha det högst kortet när man lade det sista kortet och var som en variant av basketspelet 21, fast med kort. Helkonstigt och jag förstår om ni är förrvirrade av min förklaring.
Som vanligt bibelstudier kvart över tre och vi pratde om allt mellan himmel och jord, som vanligt. Vi släpper bibeltexten rätt fort och går vidare på något annat. Vi börjar bli riktigt bra vänner.
17.45 händer det däremot något spännande. Vi ska få träffa en av de svenska munkarna: Broder Johan. Alla 300 svenskar samlades i kyrkan och ställde frågor som brodern besvarade så gott han kunde. Han berättade om hur det kom sig att han blev munk och hur gammal han var när han bestämmde sig för att bli munk. Otroligt nog så var han bara 18 år! Då har man ju hela livet kvar och nu har han levt som munk i jag trror det var 48 år. Från början hade han också med sig en vän som ville bli munk men som blev hämtad av sina föräldrar tillbaka till Sverige. En rolig berättelse var när någon undrade varför de hade vitt vin till nattvarden (det är nattvard varje morgon) och alla väntade sig en djup teologisk förklaring. Men det var av den enkla förklaringen att efter nattvarden så torkar prästen/brodern ur skålen med en vit handduk och skulle man då ha rött vin skulle det bli fläckar på handduken! Gissa om vi skrattade.
På kvällsmässan var det jättemycket folk, de fick öppna upp hela kyrkan. Jag förklarar med en bild:
De första dagarna vi var där satt man i K och framåt. Genom väggar som kan hissas upp och ner så kan man "justera" storleken på kyrkan beroende på hur mycket folk som är där. Eftersom den är så stor så vill de inte att man sitter längst bak om man ryms längre fram. I alla fall så fick de hissa upp alla väggarna men det var inte riktigt lika mycket folk som förra året då det inte fanns plats åt alla. Men tänk er endå 4000-5000 personer i en enda kyrka. För att rymmas så sitter man inte heller på bänkar utan man sitter på golvet, en del har även bönepallar. Men det måste ses, jag har säkert sagt det och säger det då igen.
Eftersom det nu är Kristihimmelfärds så var bönen lite speciell. Jag minns inte riktigt men i alla fall så satt jag lutad mot väggen. Fast egentligen så var det en dörrså jag frös. Dessutom var jag jättetrött så ni kan ju tänka er. Sova sittande under en bön och dessutom skaka tänder för att du fryser. Nej, det var ingen höjdare precis.
Varje kväll vi har delat ut filtar så har det varit ganska lite folk där men just inatt ville alla nya tyskar ha varsin filt vilket resulterade i väldigt mycket folk som väntade utanför "filtrummet". Jag var som alla kvällar i tid och inte kort därefter kom Gustav som denna kväll tagit med sig gitarren. Han satte sig i en trappa och spelade lite och Samme anlände också. Så nu var vi alla tre där plus alla tyskar men Chriastiane saknades, hon som hade nyckeln. Hon hade suttit kvar i kyrkan och helt glömt bort tiden så när hon kom blev det värsta rusningen efter filtarna. Så det blev väldigt lite gitarrspel och väldigt mycket springande med filtar. Inte förrän på slutet kunde Gustav och Chriastiane sätte sig ner och plinka lite på gitarren.
Som varje morgon är himlen lite grå och därför lämnar jag regnkappan i baracken. I så smart. Under morgonbönen hör man hur det börjar ösa ner och när bönen är slut så springer alla ner mot frukosten. Turen är på min sida och jag får vänta under tak. Dock så har jag ett problem: Till frukost får man välja mellan choklad och te till sin baguett. Mitt problem är att jag är laktosintolerant och tål därför inte chokladen men jag tycker att teét är för sött. Det är nått fruktte med litervis av socker. Så jag tar te men dricker inte upp allt, jag måste finna en lösning till imorgon.
Eftersom vädret är så dåligt bestämmer jag mig för att stänga in mig i baracken och plugga. Alla andra ska städa på Point 5 men inte jag, eftersom jag delar ut filtar på kvällen. Dock så blev det inte så mycket plugga, hade inte tillräcklig disiplin för det, utan skrev ner lite anteckningar i dagboken istället för att jag varit lite slarvig med att skriva de andra dagarna. Men jag inser att för eller senare måste jag ta tag i pluggandet eftrsom vi ska ha prov om ett par veckor efter hemkomsten, i naturkunskap.
Det blir dags för bön och lunch, tar med mig regnkappan den här gången, och det hände inte så mycket. Det blir dags för bibelstudier och vi ser till att sätta oss inomhus. Först satte vi oss i ett rum där man får lite klassrumskänsla men vi blev utkörda därifrån och placerade oss då i kyrkan. Det var redan ett par grupper där och pratade så det blev lite rörigt, man fick lyssna riktigt ordentlligt för att hänga med i samtalen.
Efter bibelstudierna går jag ner till OYAK där jag möter Erik, Ivan, Olov; Jenny, Anna och Paulina. De ska gå på en promenad och jag hakar på. Det är ju trots allt upphåll och solen skymtar fram lite då och då. Trots det tar jag det säkra före det osäkra och har på mig regnkappan.
Vår promenad var underbar. Vi gav oss iväg utanför Taizé, bort mot en järnväg, och landskapet var.. jag kan inte förklara med ord. Det är nog inget man kan se i Sverige och eftersom jag inte kan förklara riktigt så ska jag låta bilderna tala för mig, en bild säger mer än 1000 ord, är det inte så?
Detta skulle vara ett försök att ta en bild på Taizé. Så här i efterhand ser jag att den blec lite, eller mycket, difus. Det blå (förstora bilden!) är tält där större grupper, exempelvis från Tyskland, får bo. De som bor lite närmare än vad vi svenska norrlänningar gör. Längst ut till höger kan man även se delar av kyrkan och framför den taket som vi äter under.
Denna bild var tagen just utanför Taizé, vi gick nedför en backe. Jag tycker bilden blev riktigt bra men bussen var väl så lagom idyllisk i den miljön.Som sagt så såg vi massor och det här är bara en bråkdel. När tågen körde förbi kände man luftrycket eftersom de körde så snabbt. Vi hann med flera tåg och Ivan fick dem att tuta, varje gång lät det lite mer och trejde gången vart man nästan rädd för att det lät så högt!
Visst ser vägen helt underbar ut. En liten asfalterad väg mellan en massa odlade fält, ååå. Den sista bilden visar molnen som kom över oss på vägen tillbaka. Det var middagstid och jag hann precis under tak för att få min mat och sedan sprang jag över till andra taket för att äta min mat. Det var inget litet oväder heller ch det passerade rakt över oss. Blixt, knappt en sekund, och sen pang! Huu, vilket busväder. Men det gick över fort så snart började molntäcket spricka upp igen.
Eftersom det nu varit llite halvtaskigt väder hela dagen och mycket moln resulterade det i en kall kväll/natt. Trots det var det inte så många som ville ha filtar utan "rusningen" skulle komma nästa dag...
1/5
Idag kom äntligen solen! Hur skönt som helst och jag lägger mig, på min medtagna filt, i solen och pluggar. Så jag slår två flugor i en smäll, sola och plugga.
Till frukosten idag prövade jag att gå till Taizés egen sjukstuga El Abiodh för att göra något åt mitt frukostproblem. Jag förklarade problemet för en kvinna där och fick en vanlig tepåse och satte mig vid ett bord där och åt frukost. Bra mycket lyxigare att sitta där och fika men det kändes fel. Det fanns ingen Taizéanda och satt, inte ensam, men utan någon att prata med. Så resterande dagar ska jag tvinga i mig lite av det söta teét, huvudsaken är att jag får umgås med mina kompisar.
Eftersom det är Kristihimmelfärds dag idag så räknar jag med mycket folk. Mycket riktigt. Någon fick siffran på att det skulle komma 2000 tyskar och det var seriöst folk överallt, värre än att gå på stan en lördag. Man fick kryssa sig fram på gångvägarna. Och hur länge får man inte stå i den sk lunchkön? Jag säger "så kallade" eftersom det inte är några egentliga köer förrän just innan man får sin bricka. Det är väldigt fascinerande hur allt kan vara så organiserat när det är så Oorganiserat.
Efter lunch så placerade jag mig återigen på filten tillsammans med en tjej som heter Fanny. Det kom någon till och sen så hade vi tre filtar där och en kortlek. Så vi var kanske sju åtta stycken som satt på filtarna och splade kort. Först så spelade vi hjärter sju (samma som ruter sju men vi ville ha lite "omväxling") och sedan fick vi lära oss ett nytt spel som av någon märklig anledning hade namnet gurka. Precis som namnet antyder så var det rätt tråkigt och vid det här laget minna jag knappt hur det gick till. Du ville inte ha det högst kortet när man lade det sista kortet och var som en variant av basketspelet 21, fast med kort. Helkonstigt och jag förstår om ni är förrvirrade av min förklaring.
Som vanligt bibelstudier kvart över tre och vi pratde om allt mellan himmel och jord, som vanligt. Vi släpper bibeltexten rätt fort och går vidare på något annat. Vi börjar bli riktigt bra vänner.
17.45 händer det däremot något spännande. Vi ska få träffa en av de svenska munkarna: Broder Johan. Alla 300 svenskar samlades i kyrkan och ställde frågor som brodern besvarade så gott han kunde. Han berättade om hur det kom sig att han blev munk och hur gammal han var när han bestämmde sig för att bli munk. Otroligt nog så var han bara 18 år! Då har man ju hela livet kvar och nu har han levt som munk i jag trror det var 48 år. Från början hade han också med sig en vän som ville bli munk men som blev hämtad av sina föräldrar tillbaka till Sverige. En rolig berättelse var när någon undrade varför de hade vitt vin till nattvarden (det är nattvard varje morgon) och alla väntade sig en djup teologisk förklaring. Men det var av den enkla förklaringen att efter nattvarden så torkar prästen/brodern ur skålen med en vit handduk och skulle man då ha rött vin skulle det bli fläckar på handduken! Gissa om vi skrattade.
På kvällsmässan var det jättemycket folk, de fick öppna upp hela kyrkan. Jag förklarar med en bild:
De första dagarna vi var där satt man i K och framåt. Genom väggar som kan hissas upp och ner så kan man "justera" storleken på kyrkan beroende på hur mycket folk som är där. Eftersom den är så stor så vill de inte att man sitter längst bak om man ryms längre fram. I alla fall så fick de hissa upp alla väggarna men det var inte riktigt lika mycket folk som förra året då det inte fanns plats åt alla. Men tänk er endå 4000-5000 personer i en enda kyrka. För att rymmas så sitter man inte heller på bänkar utan man sitter på golvet, en del har även bönepallar. Men det måste ses, jag har säkert sagt det och säger det då igen.
Eftersom det nu är Kristihimmelfärds så var bönen lite speciell. Jag minns inte riktigt men i alla fall så satt jag lutad mot väggen. Fast egentligen så var det en dörrså jag frös. Dessutom var jag jättetrött så ni kan ju tänka er. Sova sittande under en bön och dessutom skaka tänder för att du fryser. Nej, det var ingen höjdare precis.
Varje kväll vi har delat ut filtar så har det varit ganska lite folk där men just inatt ville alla nya tyskar ha varsin filt vilket resulterade i väldigt mycket folk som väntade utanför "filtrummet". Jag var som alla kvällar i tid och inte kort därefter kom Gustav som denna kväll tagit med sig gitarren. Han satte sig i en trappa och spelade lite och Samme anlände också. Så nu var vi alla tre där plus alla tyskar men Chriastiane saknades, hon som hade nyckeln. Hon hade suttit kvar i kyrkan och helt glömt bort tiden så när hon kom blev det värsta rusningen efter filtarna. Så det blev väldigt lite gitarrspel och väldigt mycket springande med filtar. Inte förrän på slutet kunde Gustav och Chriastiane sätte sig ner och plinka lite på gitarren.
Kommentarer
Trackback
