Taizé "dagbok"
26/4 - 18/4
Vi från Skellefteå startade vår resa kl 12 från busstationen. Eftersom vi var de sista (nästan i alla fall) så såg man genast de ansikten man saknat från föregående år.
I ungefär mitten av bussen fann jag Emelie som inte reste med stiftet förra året uatn som jag inte träffade förrän i Taize förra året. Nu hade hon däremot hunnit fylla 18 och kunde bestämma själv hur hon ville åka och valde att åka med stiftets buss vilket resulterade i att vi nu fick träffas inom Sveriges gränser. Men vi har sagt att vi måste träffas någongång i sommar för det är lite märkligt att vi bara ska träffas en gång per år...i Frankrike! Visst låter det lite dumt? Så vi ska verkligen försöka träffas i sommar, någon gång. By the way så kommer jag kunna träffa Gustav igen redan på fredag när han kommer till Skellefteå över helgen (han bor i Luleå). Han sitter i Luleå stifts distriktsstyrelse och de skulle ha mötet här i Ske-å.
Gustav är ett annat exempel. Första gången jag mötte honom var faktiskt inte på Taizé-resan förra året utan det var när vi skulle vara med i innebandyturneringen "Biskopens buckla" tidigare under året. I alla fall satt han och bockade av vilka som steg på bussen och såg cool ut i sina pilotglasögon.
Självklart fanns det fler som man mindes från förra resan men det var nog dessa två jag genast kände igen när jag läste deltagarlistan. Självklart så visste jag ju vilka de från Skellefteå var och så såg jag att Emelies pojkvän skulle med också.
I vilket fall så startade vi kl 12 (Emelie och Micke startade redan klockan 7(!) från Gällivare-trakten. Säger man Malmberget och Koskuskkullen vet nog få vart man menar) och stannade sedan i Ö-vik för att äta middag. De flesta åt på MAX men jag hade en drickyogurt och ett äpple som jag fick i mig. Sedan gick jag på hemköp och köpte ett par bröd efetrsom jag glömt göra smörgåsar att ta med.
Här kommer lite bilder från andra stoppet på vår resa: Tönnebro.
Bild 1 är på Emelie och Micke med bussen i bakgrunden.
Bild 2 är på Ivan och Erik gungar gungbräda. Gustav sitter i mitten och Elias tittar på.
Bild 3 är på en poserande anka.
Eftersom det är en bussresa på 48 timmar så händer det inte så mycket och klockan 11 blev det "God Natt" för mig. Men en sak som är värd att nämna är att några av mina kompisar här från Skellefteå, Erik och Ivan, kom på den briljanta iden att utlysa en tävling. Man skulle gissa vilken tid vi skulle komma fram till Stockholm och de fick tider fram 20.00 till 02.34. Den som gissade närmast var en av "Petrorna" ( vi hade tre stycken på bussen) som hade gissat på 23.15.
Chauförerna körde på rätt bra under natten och vid 8-9 tiden var vi framme i Trelleborg där vi ska gå på färjan som ska föra oss till tyska Travemunde. Men färjan avgick inte förrän klockan 10 så vi hade lite tid att gå en namnrunda. Hela gruppen (47 personer) ställde sig i en ring, sa sitt namn och vilket verktyg de hade velat vara i en verktygslåda. Tyvärr så hörde man bara de närmsta för att det var sånt oväsen runt omkring så när rundan var gjord vara alla lika dåliga på varandras namn som tidigare...
Halv 10 fick vi åka ombord på färjan och man bara väntade på att den skulle avgå så att duscharna och bubbelpoolen blev tillgängliga. Egentligen ger inte badet och duschen så mycket eftersom man ska sitta ett dygn till på bussen och bli lika äcklig igen men det är skönt att koppla av. Tyvärr så var vattnet i poolen ljummet åt det kallare hållet så efter ett par minuter frös man. Trots det satt var vi ett gäng som tappert satt kvar säkert en timme.
18.00 var vi framme i Travemunde och vi åkte gensat vidare och stannade 22.30 i Göttingen för att äta och gå på toaletten. Toaletterna i Tyskland är verkligen något extra. Framför allt så är de väldigt fräscha men det som alla blir, kanske inte rätta ordet men.., fascinerade över är hur high-tech toaletterna är. När du spolar så åker det ut en blå grej från ryggstödet och så börjar toalettringen snurra! Toaletterna rengör attlså toalettringen varje gång du spolar och första gången blir man nästan förskräckt när hela spektaklet börjar.
När alla fått något i magen och gjort sina behov och borstat tänder var det dags att fortsätta och de allra flesta la (satte sig kanske vore mer passande) sig tillrätta för att sova. Jag var väl en av de får som fick ligga ner. Jag satt bredvid Gustav och fick lägga huvudet i hans knä och hade sedan benen ut i mittgången.
Under natten passerade vi franska gränsen och halv sju på morgonen var det frukoststopp vid ett litet hotel/restaurang.
Här är bilder från när vi anlände och Emelie i det rum vi blivit tilldelat. Min säng blev den längst ner till vänster. Sängbilden var väl kanske inte av bästa kvalité men den duger för att visa hur rummet såg ut.
29/4
Första hela dagen i Taizé och till en början skiner solen men det blir mer och mer molningt allteftersom dagen går. Före lunchen var vi ett par stycken som började bolla med en volleyboll som Gustav tagit med. Så vi var 4 stycken från början men snart kom det någon till och snart så var vi tvunga att flytta på oss för att kunna göra ringen större så att alla rymdes att stå i ringen. Så kom det ännu fler, både svenskar från våran grupp men också från andra länder. Nu var vi säkert 25 stycken och ringen var ordentligt stor och vi hade jättekul för jag kan väl inte påstå att alla, inklusive mig själv, var bäst på det. Men det fanns de som kunde hålla bollen i luften ett längre tag och vi blev bättre. Men eftersom vi var så pass "vilda" var vi tvugna att flytta ännu en gång, ner till en fotbollsplan som var alldeles geggig efter allt regn så när vi var tvugna att avsluta för att gå till middagsbönen fick alla stå och skrapa bort gegga i ett par minuter. Jag hade mer lera än sko eftersom jag hade haft på mig ballerinaskor.
Efter lunch blev det mer ståhej då ett par holländare satt och sjöng för full hals. En grupp svenskar försökte också sjunga men hade inte riktigt samma lungkapacitet som holländarna så snart var vi 20 svenskar mot 5 holländare och ändå så kunde holländarna överrösta oss. Men tillslut fann vi svenskar en sång som alla kunde tillräckligt bra för att ta i och bräcka holländarna. Vid det laget hade sången övergått från sång till skrik men det var kul i alla fall och flertalet tappade nästan rösten. En av holländarna gav upp med orden: I've lost my voice!
Sedan var det dags för dagens bibelstudier och självklart var jag och Emelie i samma grupp. Vi hade tre finländare och tre holländare i vår grupp och vi kom riktigt bra överens. Man skulle läsa en text och sedan diskutera runt ett par frågor och när det var klart satt vi kvar en halvtimma till och pratade om en massa annat. Hur det är i våra hemländer till exempel. Jag hann till och med lära mig lite finska och holländska. Minun nimeni on... blir på svenska mitt namn är... Samma sak på holländska är Mein nam is... Inte så svårt att komma ihåg. fick även lära mig hek på det olika språken och de var väldigt lika. Moi på finska och Oi på holländska.
Klockan sju var det dags för kvällsmål(middag) och 20.30 var det kvällsbön. Ganska direkt efter bönen var vi som skulle dela ut filtar tvungna att gå till det ställe där vi skulle stå och dela ut filtarna. Hon som höll i "filt-utdelningen" hette Chriastiane och kom från Tyskland. Hon var där som volontär och hade varit i Taizé sen påsk. Låter helt underbart tycker jag och skulle absolut vilja göra samma sak själv någon gång. I vilket fall så var det inget direkt ansträngande jobb när inte så många ville ha filtar så när det 45 minuterna var slut gick jag och Gustav (Samme hade varit på promenad och glömt bort tiden) ner till OYAK. OYAK är Taizés egna café/kiosk/uteställe där alla samlas på kvällen för att ha roligt och sjunga tillsammans. Det är ett väldans ståhej men stämmningen böra skriker glädje och gemenskap!
Här försökte jag få en vettig bild på OYAK men det är ett litet område så det var inte aöldels lätt att få med på en bild. Dessutom ser det mer inbjudande ut på kvällen då det är mörkt ute och lamporna tänds. Mycket av Taizé (egentligen allt) måste upplevas. Det går liksom inte ta en bild och berätta uatn man måste vara där personligen för att förstå känslan av platsen och gemenskapen.
Nu kommer resten av veckan någon annan gång för nu orkar jag inge mer. Det är ju så mycket man vill ha skrivet och så mycket som hänt.
Vi från Skellefteå startade vår resa kl 12 från busstationen. Eftersom vi var de sista (nästan i alla fall) så såg man genast de ansikten man saknat från föregående år.
I ungefär mitten av bussen fann jag Emelie som inte reste med stiftet förra året uatn som jag inte träffade förrän i Taize förra året. Nu hade hon däremot hunnit fylla 18 och kunde bestämma själv hur hon ville åka och valde att åka med stiftets buss vilket resulterade i att vi nu fick träffas inom Sveriges gränser. Men vi har sagt att vi måste träffas någongång i sommar för det är lite märkligt att vi bara ska träffas en gång per år...i Frankrike! Visst låter det lite dumt? Så vi ska verkligen försöka träffas i sommar, någon gång. By the way så kommer jag kunna träffa Gustav igen redan på fredag när han kommer till Skellefteå över helgen (han bor i Luleå). Han sitter i Luleå stifts distriktsstyrelse och de skulle ha mötet här i Ske-å.
Gustav är ett annat exempel. Första gången jag mötte honom var faktiskt inte på Taizé-resan förra året utan det var när vi skulle vara med i innebandyturneringen "Biskopens buckla" tidigare under året. I alla fall satt han och bockade av vilka som steg på bussen och såg cool ut i sina pilotglasögon.
Självklart fanns det fler som man mindes från förra resan men det var nog dessa två jag genast kände igen när jag läste deltagarlistan. Självklart så visste jag ju vilka de från Skellefteå var och så såg jag att Emelies pojkvän skulle med också.
I vilket fall så startade vi kl 12 (Emelie och Micke startade redan klockan 7(!) från Gällivare-trakten. Säger man Malmberget och Koskuskkullen vet nog få vart man menar) och stannade sedan i Ö-vik för att äta middag. De flesta åt på MAX men jag hade en drickyogurt och ett äpple som jag fick i mig. Sedan gick jag på hemköp och köpte ett par bröd efetrsom jag glömt göra smörgåsar att ta med.
Här kommer lite bilder från andra stoppet på vår resa: Tönnebro.
Bild 1 är på Emelie och Micke med bussen i bakgrunden.
Bild 2 är på Ivan och Erik gungar gungbräda. Gustav sitter i mitten och Elias tittar på.
Bild 3 är på en poserande anka.
Eftersom det är en bussresa på 48 timmar så händer det inte så mycket och klockan 11 blev det "God Natt" för mig. Men en sak som är värd att nämna är att några av mina kompisar här från Skellefteå, Erik och Ivan, kom på den briljanta iden att utlysa en tävling. Man skulle gissa vilken tid vi skulle komma fram till Stockholm och de fick tider fram 20.00 till 02.34. Den som gissade närmast var en av "Petrorna" ( vi hade tre stycken på bussen) som hade gissat på 23.15.
Chauförerna körde på rätt bra under natten och vid 8-9 tiden var vi framme i Trelleborg där vi ska gå på färjan som ska föra oss till tyska Travemunde. Men färjan avgick inte förrän klockan 10 så vi hade lite tid att gå en namnrunda. Hela gruppen (47 personer) ställde sig i en ring, sa sitt namn och vilket verktyg de hade velat vara i en verktygslåda. Tyvärr så hörde man bara de närmsta för att det var sånt oväsen runt omkring så när rundan var gjord vara alla lika dåliga på varandras namn som tidigare...
Halv 10 fick vi åka ombord på färjan och man bara väntade på att den skulle avgå så att duscharna och bubbelpoolen blev tillgängliga. Egentligen ger inte badet och duschen så mycket eftersom man ska sitta ett dygn till på bussen och bli lika äcklig igen men det är skönt att koppla av. Tyvärr så var vattnet i poolen ljummet åt det kallare hållet så efter ett par minuter frös man. Trots det satt var vi ett gäng som tappert satt kvar säkert en timme.
18.00 var vi framme i Travemunde och vi åkte gensat vidare och stannade 22.30 i Göttingen för att äta och gå på toaletten. Toaletterna i Tyskland är verkligen något extra. Framför allt så är de väldigt fräscha men det som alla blir, kanske inte rätta ordet men.., fascinerade över är hur high-tech toaletterna är. När du spolar så åker det ut en blå grej från ryggstödet och så börjar toalettringen snurra! Toaletterna rengör attlså toalettringen varje gång du spolar och första gången blir man nästan förskräckt när hela spektaklet börjar.När alla fått något i magen och gjort sina behov och borstat tänder var det dags att fortsätta och de allra flesta la (satte sig kanske vore mer passande) sig tillrätta för att sova. Jag var väl en av de får som fick ligga ner. Jag satt bredvid Gustav och fick lägga huvudet i hans knä och hade sedan benen ut i mittgången.
Under natten passerade vi franska gränsen och halv sju på morgonen var det frukoststopp vid ett litet hotel/restaurang.
Vi hann köra lite fel, tror det vart fel avfart någonstans, så vi blev lite sena men 11-12 var vi framme i TAIZÈ!!! Som förra året regnade det vid vår ankomst så alla väskor fick ställas under tak medan vi fick sätta oss i ett rum för att få information om vart vi skulle bo, tider mm. De sökte också frivilliga att dela ut filtar varje kväll mellan 21.24 och 22.30 vilket jag anmälde mig till. De andra vart Samme och Gustav. Att vi hade detta kvällsarbete betyde att vi slapp städa på morgonen klockan tio utan var lediga fram till middagsbönen 12.20.
Här är bilder från när vi anlände och Emelie i det rum vi blivit tilldelat. Min säng blev den längst ner till vänster. Sängbilden var väl kanske inte av bästa kvalité men den duger för att visa hur rummet såg ut.
29/4
Första hela dagen i Taizé och till en början skiner solen men det blir mer och mer molningt allteftersom dagen går. Före lunchen var vi ett par stycken som började bolla med en volleyboll som Gustav tagit med. Så vi var 4 stycken från början men snart kom det någon till och snart så var vi tvunga att flytta på oss för att kunna göra ringen större så att alla rymdes att stå i ringen. Så kom det ännu fler, både svenskar från våran grupp men också från andra länder. Nu var vi säkert 25 stycken och ringen var ordentligt stor och vi hade jättekul för jag kan väl inte påstå att alla, inklusive mig själv, var bäst på det. Men det fanns de som kunde hålla bollen i luften ett längre tag och vi blev bättre. Men eftersom vi var så pass "vilda" var vi tvugna att flytta ännu en gång, ner till en fotbollsplan som var alldeles geggig efter allt regn så när vi var tvugna att avsluta för att gå till middagsbönen fick alla stå och skrapa bort gegga i ett par minuter. Jag hade mer lera än sko eftersom jag hade haft på mig ballerinaskor.
Efter lunch blev det mer ståhej då ett par holländare satt och sjöng för full hals. En grupp svenskar försökte också sjunga men hade inte riktigt samma lungkapacitet som holländarna så snart var vi 20 svenskar mot 5 holländare och ändå så kunde holländarna överrösta oss. Men tillslut fann vi svenskar en sång som alla kunde tillräckligt bra för att ta i och bräcka holländarna. Vid det laget hade sången övergått från sång till skrik men det var kul i alla fall och flertalet tappade nästan rösten. En av holländarna gav upp med orden: I've lost my voice!Sedan var det dags för dagens bibelstudier och självklart var jag och Emelie i samma grupp. Vi hade tre finländare och tre holländare i vår grupp och vi kom riktigt bra överens. Man skulle läsa en text och sedan diskutera runt ett par frågor och när det var klart satt vi kvar en halvtimma till och pratade om en massa annat. Hur det är i våra hemländer till exempel. Jag hann till och med lära mig lite finska och holländska. Minun nimeni on... blir på svenska mitt namn är... Samma sak på holländska är Mein nam is... Inte så svårt att komma ihåg. fick även lära mig hek på det olika språken och de var väldigt lika. Moi på finska och Oi på holländska.
Här är en gruppbild där två irländare hunnit ansluta sig till vår grupp. Jag är inte med på bilden eftersom jag var fotografen till denna bild.
Klockan sju var det dags för kvällsmål(middag) och 20.30 var det kvällsbön. Ganska direkt efter bönen var vi som skulle dela ut filtar tvungna att gå till det ställe där vi skulle stå och dela ut filtarna. Hon som höll i "filt-utdelningen" hette Chriastiane och kom från Tyskland. Hon var där som volontär och hade varit i Taizé sen påsk. Låter helt underbart tycker jag och skulle absolut vilja göra samma sak själv någon gång. I vilket fall så var det inget direkt ansträngande jobb när inte så många ville ha filtar så när det 45 minuterna var slut gick jag och Gustav (Samme hade varit på promenad och glömt bort tiden) ner till OYAK. OYAK är Taizés egna café/kiosk/uteställe där alla samlas på kvällen för att ha roligt och sjunga tillsammans. Det är ett väldans ståhej men stämmningen böra skriker glädje och gemenskap!
Här försökte jag få en vettig bild på OYAK men det är ett litet område så det var inte aöldels lätt att få med på en bild. Dessutom ser det mer inbjudande ut på kvällen då det är mörkt ute och lamporna tänds. Mycket av Taizé (egentligen allt) måste upplevas. Det går liksom inte ta en bild och berätta uatn man måste vara där personligen för att förstå känslan av platsen och gemenskapen.Nu kommer resten av veckan någon annan gång för nu orkar jag inge mer. Det är ju så mycket man vill ha skrivet och så mycket som hänt.
Kommentarer
Trackback
